De stora katternas dag Serengeti Fredag 17/2

Idag började vi dagen tidigt med frukost kl 06 medans det fortfarande är mörkt ute.

Vi blev upphämtade på rummet efter att ha påkallat uppmärksamhet över radion. Det är för farligt att gå de 200 m från tältet till restaurangen när det är mörkt ute så transport krävs.

I natt har vi hört såväl lejon som andra djur i vår närhet så vi följer så klart vad som sägs. I natt har det även ösregnat. Men det var bara en mysig känsla att ligga i tältet och höra det. Efter frukost var det rakt ut i bilen och med taket upp från början visste vi nästan att Jackson hade en plan.

Och inte efter alls lång stund hittade vi en leopard liggandes i ett träd invid en flodfåra. Först trodde vi att han sov djupt men ack nej. Han hade fullt span på antilopen som stod en liten bit bort i det lite högre gräset.

Kissa på savannen

Vi befinner oss då ute i total vildmark så finns det bara ett sätt att göra sina behov. Det är ute. På marken. Bakom bilen.

Sällan problem för män. Kan vara trixigare för oss kvinnor men man lär sig. Att balansera med ena handen mot bildörren funkar fint. Bara att hoppas att bilen som kommer längre bort på vägen inte kör så himla fort.

Ibland blåser det från fel håll och då får man snabbt vända om 😂

Och guiden håller vakt så det inte kommer några rovdjur så det är en alldeles lugn och avslappnad stund.

Men man lär sig.

Lejonkungen

Ett tu tre uppenbarade det sig ett lejon på vägen. Och han gick som att han ägde vägen dessutom, han var verkligen lejonkungen. Framför honom gick dessutom hans bror som förpartrull som spanade av omgivningen. Vi följde dem med stort intresse fram till en klippformation där det visade sig att lejonkungen även hade sina fruar som han stolt visade upp. Magiskt.

Pyton

Vi pratade om ormar häromdagen med Jackson. Givetvis kom han ihåg det och som den gentleman han är frågade han självklart innan vi kom till ett ställe där det fanns möjlighet att se Pytonormar om jag ville åka dit. Jag svalde min obehagskänsla och sa javisst. Men jag höll en rätt låg profil och lät Andreas stå för fotograferingen. Men jag kikade ut i trädet så klart. Och där längst upp låg den och solade. Och som så många gånger förr har jag och Jackson olika måttstockar. Han tycker ormen är liten och jag tyckte den var gigantisk 😜

Jacksons kunskap om allt och inget.

Fördelen med en guide som visar respekt för djuren och naturen innebär oxå att han inte alltid åker samma väg som alla andra utan vi har flera gånger varit först på ställen där det händer saker. Det känns som han känner savannen som sin egen bakficka och trots storleken på området har han koll på var han ska köra för att hitta något nytt att se på.

Många safari bilar på samma ställe är där det händer saker. Självklart åker vi oxå dit men Jackson har en förmåga att hitta andra sätt att ställa bilen så både vi , djuren och andra sällskap är nöjda. Alla guider är inte lika respektfulla mot varken djuren eller mot andra safari sällskap.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *